jag har ingen ork kvar, jag ljög för mig själv. ryggen är ett jävla helvete och det finns ingen jag kan be massera den. en av singellivets nackdelar kanske..
ännu en gång ska jag vika mig och vad får jag för det? bara mer skit.
jag förstår inte riktigt hur i helvete hon tänker. jag är förbannad och slut på energi, vet inte ens om jag orkar stå upp för mig själv denna gång.
allting bara älskar att gå fel, hela jävla tiden.
nej, jag vill nog inte ha dig, nej jag vill inte vara den som är den.
det är egentligen ganska patetiskt, om man tänker efter. den där längtan man har efter närhet. det finns större saker, mer att upptäcka, mer att känna. precis som i buddhismens lära, allt är föränderligt och allting leder till lidande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar