-

äckliga meningslösa liv, allt går till spillo.
dagarna flyger förbi och jag gör ingenting. ingenting åt det.
skaffa utbildning. sen då? jobba. sen då?
vart är romansen, passionen, livslusten, spontaniteten. allt är dött.
jag är en halv människa, lämnad åt hyenorna.
vart är alla kulturella människor? varför duger jag inte åt dom?
dussinmänniskan tar ett steg tillbaka. lämnar drömmarna åt någon annan.
det var inte meningen har jag intalat mig. det var inte meningen att jag skulle ha ett sådant liv.
min monotona framtid väntar på mig. och det finns ingenting jag kan göra åt saken, mer än att se på medan det händer och avundas de som har allt jag inte har.
att ge upp vore så klyschigt, så enkelt, för enkelt. men för vad håller man kvar?
jag vet inte vart jag vill komma med det här. jag önskar bara någon kunde slå mig ur mina tankebanor och ge mig ett nytt liv med nya möjligheter, möjligheter till att förbättras, ständigt utvecklas.
det fanns en sådan person, men älskar man någon släpper man personen.
jag vill ge upp.

-

jag kan inte vara mottaglig just nu, för dom som undrar.
hör av mig när jag fungerar igen, om dom som undrar vill. ber om ursäkt för att jag inte hälsar, eller är tyst. men jag vill bara inte just nu. vissa vet varför.
jag vill inte må bra just nu.
ätit 2 gånger idag dock, macka och socker i skolan sedan lax för någon timma sen. till skillnad från måndag och tisdag. måndagens 1 äpple och tisdagens äpple med lite skoltacos.
det känns inte bra, jag mår inte bra av något jag gör just nu. ska ut igen och försöka mig på att springa.
vem fan läser det här..? inte för det är det jag bryr mig om mest, men det känns väl alltid bra om folk läser när man ändå blottar det såhär.

-

jag är dubbeltänkarens ansikte. att leva fyra till fem olika liv,
att tycka en sak och utföra en annan
att ångra sig men inte göra något åt det
att göra fel och låta det vara
att tänka det är min rättighet att bete mig som ett fanskap
att tro sig veta vem jag är.

jag tror jag har förstört det som fanns förr utav mig. jag är bara inte längre.

those drunken lullabies

det var riktigt härligt då, att supa ner sig mer än halva kvartaren på mindre än 10 minuter
att bete sig som alla de andra idioterna, hänsynslös

hemma idag från heltidsjobbet (skolan), igår var det Stockholm. jag ville känna mig levande men lyckades nog bara komma hem ännu mera död.

Skönt är det oväntade mötet mellan en symaskin och ett paraply på ett operationsbord

vad monoton man känner sig, vad livlöst allt är, vad höstdeprimerad jag blivit.
jag har bättre koll på saker och ting i alla fall, skolan menat alltså.
imorgon: svenska lyrik presentation. sjukt tacksam för det extra arbetet..
lär gå raka vägen åt helvete imorgon bitti, men det får jag ta. försöker sitta kvar här och skriva ner men allt blir bara en sörja, det enda jag vill är att sova.
och diskutera psykologi, politik och filosofera med pappa. när man diskuterar livet känns det mer som man lever det på något vis. men ändå inte, eftersom ju djupare samtalat utvecklas destomer vill man ha svar, facit för det hela, att sitta och konstatera är det enda möjligheten och man blir galen.
men att gå omkring utan att ens tänka på det är att förneka och förneka kan fungera i vissa fall, där människor faktiskt måste göra det för att kunna klara av dagarna utan att gå in i vansinnes tillstånd, men vissa bryr sig bara inte. vi finns. punkt slut.

vilket jävla flum inlägg. jag försöker förneka och förtränga att jag har lyrik som väntar på att bli analyserad.

-

jag har missat tjm's spelning på L'orient ikväll, jag hatar mig själv.
jag har säsong 2 av arkiv x i min hårddisk och jag kollar med blodsprängda ögon.
2 dagar till sömn. och stockholm.
behöver ha den där spontan känslan igen. ruset som efterlämnar ett sådant härligt bubbel.

ca 2 år till så har jag en Asien resa lovad framför mig.
tänk om man vore dykarinstruktör.

-

jag försökte skriva något slags argt inlägg för att framträda min frustration gentemot min familj och deras värderingar men jag kan inte få fram det såsom det bildats i mitt huvud.
jag tror i alla fall jag ska börja säga ifrån. nog är nog.
mamma ska in på operation av knät imorgon och jag vill faktiskt vara med.
men jag kan inte. jag har lovat att vara i skolan och försöka mitt bästa.
jag är trött på att försöka.
vill lyckas någon gång.

-

har faktiskt INTE suttit fastspikad framför datorn med högtalaren ihoptejpad mot mitt öra hela dagen. varit med mats på begagnat och tränat, ätit och duschat.
men nu sitter jag här. och råkar ha högtalaren på. har inte varit något ljud alls den senaste halvtimman så det hela blev just mer suspekt.

orkar inte skriva. ville bara meddela att jag inte är sinnesjuk, eller något.

-

''hej vad du nu heter, min religionskunskapslärare, om jag pluggat inför resonemangsprovet inom etik och moral? nejnej. varför? jooo.. det var män i min högtalare hela kvällen''

åter till arkiv x igenom då :D

bevis!

den återkom och jag lyckades fånga det. tar en 1-2 minuter innan det börjar och när det börjar ordentligt senare får jag panik och vill höja ljudet på volymkontroll så det blir något ashögt ljud.
varför kan man inte lägga in ljud här för..
anyways, nu ska jag höra med alla jag känner. jag måste få veta.

jag är helt jävla rubbad, sitter och lyssnar efter ljud på min högtalare.
sömn någon?

i'm an illegal alien

Någon.. pratade i mina högtalare (min, bara en fungerar) när jag kom ur duschen.
bakgrundshistoria: Jag hade kollat ett avsnitt av arkiv x och drog mig in i duschen, när jag kom ut hörde jag något slags bakgrundsljud någonstans i rummet, kikade ut genom fönstret och spetsade örat men förgäves, det lät fortfarande, rörde mig emot ljudet och fann mig med örat tätt intill min ena högtalare (den andra är knäpptyst) låter som någon är mitt i ett samtal och håller för munnen när den pratar.. eller som i flashiga tecknade serier där en snubbe står i ena änden och håller en jätte telefon och pratar medans man bara hör något helflippat mummel från ena änden men ser inte personen? det tog slut efter jag konstaterat att det var någon som pratade, alltså handlar det om några sekunder.

motbevis a) Jag hade nyss kollat på arkiv (nej jag blir inte rädd av det men man funderar. ibland.)
motbevis b) jag kan ha haft igång något program i bakgrunden, men jag såg inget och det första jag gjorde när jag startade datorn var att sätta på serien och tack vare mats finns det inga program som kan sättas igång automatiskt i bakgrunden.

JAG ÄR INTE GALEN. varför ihelvete skulle jag få ''hjärnspöken'' efter en dusch? och ett avsnitt arkiv x? jag har sett hur många avsnitt som helst, nej!
Jag säger inte att det är utomjordingar som vill kontakta mig, fattar bara inte varför jag skulle få in någons röst/ telefonsamtal i min högtalare?
om någon har en idé om vad som har hänt, vill jag gärna veta, detta har gnagt skiten ur mig i en halvtimme nu.