-

äckliga meningslösa liv, allt går till spillo.
dagarna flyger förbi och jag gör ingenting. ingenting åt det.
skaffa utbildning. sen då? jobba. sen då?
vart är romansen, passionen, livslusten, spontaniteten. allt är dött.
jag är en halv människa, lämnad åt hyenorna.
vart är alla kulturella människor? varför duger jag inte åt dom?
dussinmänniskan tar ett steg tillbaka. lämnar drömmarna åt någon annan.
det var inte meningen har jag intalat mig. det var inte meningen att jag skulle ha ett sådant liv.
min monotona framtid väntar på mig. och det finns ingenting jag kan göra åt saken, mer än att se på medan det händer och avundas de som har allt jag inte har.
att ge upp vore så klyschigt, så enkelt, för enkelt. men för vad håller man kvar?
jag vet inte vart jag vill komma med det här. jag önskar bara någon kunde slå mig ur mina tankebanor och ge mig ett nytt liv med nya möjligheter, möjligheter till att förbättras, ständigt utvecklas.
det fanns en sådan person, men älskar man någon släpper man personen.
jag vill ge upp.