bricks and stones

blev lite mer än en sovmorgon idag. stannar hemma hela dagen istället. behöver städa mitt rum innan jag får en till allergichock och tvätta kläder, så jag behöver nog inte vara rädd för en ångestattack idag. får helgbesök ikväll också, så kanske till och med ångestfri helg?
kände mig lite smått psykotisk inatt. vet inte om jag skulle be om ursäkt eller stå upp för mig själv. har aldrig varit i en sådan situation förut så det blir svårt att avgöra vad som skadar och vad som hjälper. just nu känns det som ingenting hjälper, även fast jag vill intala mig själv att något finns där, något slags hopp. för det hela känns bara surrealistiskt. fortfarande. jag kan fortfarande vakna vissa morgondagar och känna den känslan som fanns förr, att det som alltid varit fortfarande är, att jag kan ringa och träffa honom när jag vill. att jag kommer bli informerad om framtida spelningar och konserter eller att få erbjudande att hänga med hem till han för att käka nudlar och spela monkey island spelen hela helgen.
det är sådana dagar jag fruktar mest, för jag måste slå mig ur den psykosen men det hänger alltid kvar hela dagen ändå. det blir som jag är i något drömstadium hela dagen, där jag vissa stunder tro mig fortfarande vara i samma situation som förut och det jobbigaste är att slå sig ur dom tankebanorna. vet inte hur många gånger jag slängt upp mobilen för att skriva någon panikslagen mening för att sedan radera meddelandet och dra ner mobilen igen. vissa gånger kan jag inte hejda mig för trycket blir för stort, frestelsen av att kanske påverka situationen blir för stark, jag tänker alltid i de lägen då dessa panik meddelanden skickas iväg att det jag sagt nu kanske lät bättre än det som sas förut och nu kanske gör någon skillnad, ändrar på hans tankesätt, eller åtminstone får han att fundera.
sen finns ju hon i bilden också vilket omöjlggör allting annat. jag är så jävla korkad.

-

medusan är infekterad. jag är arg. psykologi hemtentan är snart färdig, synd den skulle varit inne förra veckan bara.
mamma nämnde något om dykning i gran canaria. jag vart sugen och rädd.. har alltid haft med mig jocke ner, mamma har inget dyk certifikat så det innebär att jag blir ensammen med främlingar och mina kunskaper om dykning har väl naggats ner lite nu. var drygt ett år sedan jag dök senast. men kanske. hoppas medusan kan läka någorlunda tills dess så jag åtminstone kan doppa huvudet i 20~ gradigt vatten.
kände bara att jag ville.. reflektera mina tankar idag. har inte varit några djupa såna, skönt nog.

-

fly fältet. precis vad jag gjorde idag. det vart för mycket, på en gång.
skulle vara bra om jag åtminstone kunde hålla mig tills jag kom hem..
storfunderar över om jag kan ta mig några cigg. men kommer alltid fram till svaret nej. vill inte riskera medusan. vill ha någon kontroll över något. nej, röka får bli senare. när den har gått och blivit några dagar äldre kanske.
dock skulle jag verkligen, verkligen behöva en just nu. nerverna är på högspänning.

-

what's in it for me?

det blev inte så mycket gjort. sitter fortfarande där jag suttit de närmsta timmarna.
på något sätt vill jag att tiden ska försvinna, så jag närmar mig något. vad vet jag inte. en annan del vill att den ska stanna upp så jag hinner med. jag skulle vilja vara en sån som kan bocka av saker. att äntligen bli klar med någonting. tror jag skulle ha mer ordning där uppe då. jag skulle behöva en fet cigarett och sällskap just nu.
men jag får inte. kan inte.

abnormal

If he's crazy, what does that make you?

If he's crazy, what does that make you?

One flew over the cuckoo's nest.

jag älskar när jag blir fullkomligt förälskad i en film. man blir som i sin egen värld. tog mig en stor kopp té och slängde i filmen och njöt hela 133 minuter. Jack Nicholson är en av de bästa.
blev ingen skola idag. vaknade med ett par strumpor, ett par sockar ovanpå och en stor fleecetröjan, två täcken och elementet på högsta volym och såklart, två papperstussar uppkörda i näsborrarna. jag somnade ganska fort. mår visserligen bättre nu, kanske drar mig neråt till skolan framåt 17 för att jobba på skulpturerna innan de torkar för mycket.
innan det tänkte jag kika förbi myrorna, skriva rent religionen, om det nu gör någon betydelse eftersom jag inte var där idag.. kanske äta någonting också.
känner mig helt tom i skallen.

tänkte ladda ner The postman always rings twice, 1981, med Jack. igen.
finns ett original från 1946, utan Jack, så nej tack. själva storyn verkar inte vara min smak, men kanske om Jack är med?

-

medusan är på plats sedan i fredags, med perfekt position. Välkommen till klubben, tack studio 316l, väl rekommenderat ställe.
förkyldning inträffade mellan 18.00-19 och jag är grymt nervös inför en kanske kommande infektion i den nya piercingen, då mitt septum med några m.m's mellanrum nästintill leder snorkanalen in i såret.
hoppas. den. är. förblir. okej.
jag. vill. ha. cancerpinne.

skola imorgon känns för distanserat, jag har all lust i världen att stanna precis där jag är.
stanna i min säng tills lovet, då det bär av till varmare fronter, visserligen är inget äventyrligt planerat då det är brist på pengar och tid men, kanske jag behöver limma mig fast vid en solstol med någon isig drink i handen för en vecka?
kanske det lättar upp ångesten?
vi får väl se.

jag tänker inte sluta plåga mig själv. jag måste se honom.
det var bättre då, jag måste hålla fast. jag kan inte.

-

vet inte vad jag ska säga. jag fick en sådan panikattack igen. lärt mig att panikångest är inte när ångesten är så stor att man hyperventilerar och faller in i någon psykos, utan det är när ångesten slår till utan att veta orsaken till den. jag har nog haft sådant med men nu vet jag mestadels varför jag har ångest, så panikattack är ordet.
det är filmfestival igen. jag vill gå, verkar vara en hel del sevärda som imorgon är det någon onödig zombie film Otto- or, up with dead people. men vet då inte vem som skulle vilja hänga på. för ett år sedan gick jag och niko och såg gutterballs, en jävligt vidrig och rolig splatter film. sedan såg vi den spanska filmen barnhemmet också, som vart redigt känd. jag hade piercat mig ungefär några veckor innan det och innan vi drog och såg gutterballs, bara 1-2 timmar innan, färgade jag mitt hår rött och påbörjade snaggningen på båda sidorna.
jag trivdes. för väl, det var över mitt förstånd att ha det så bra.
jag vet inte vem jag är eller vart jag är påväg numer.
fördriva tiden fungerar inte så bra. vad fördriver jag den till? vart är det jag ska? till vem?