bricks and stones

blev lite mer än en sovmorgon idag. stannar hemma hela dagen istället. behöver städa mitt rum innan jag får en till allergichock och tvätta kläder, så jag behöver nog inte vara rädd för en ångestattack idag. får helgbesök ikväll också, så kanske till och med ångestfri helg?
kände mig lite smått psykotisk inatt. vet inte om jag skulle be om ursäkt eller stå upp för mig själv. har aldrig varit i en sådan situation förut så det blir svårt att avgöra vad som skadar och vad som hjälper. just nu känns det som ingenting hjälper, även fast jag vill intala mig själv att något finns där, något slags hopp. för det hela känns bara surrealistiskt. fortfarande. jag kan fortfarande vakna vissa morgondagar och känna den känslan som fanns förr, att det som alltid varit fortfarande är, att jag kan ringa och träffa honom när jag vill. att jag kommer bli informerad om framtida spelningar och konserter eller att få erbjudande att hänga med hem till han för att käka nudlar och spela monkey island spelen hela helgen.
det är sådana dagar jag fruktar mest, för jag måste slå mig ur den psykosen men det hänger alltid kvar hela dagen ändå. det blir som jag är i något drömstadium hela dagen, där jag vissa stunder tro mig fortfarande vara i samma situation som förut och det jobbigaste är att slå sig ur dom tankebanorna. vet inte hur många gånger jag slängt upp mobilen för att skriva någon panikslagen mening för att sedan radera meddelandet och dra ner mobilen igen. vissa gånger kan jag inte hejda mig för trycket blir för stort, frestelsen av att kanske påverka situationen blir för stark, jag tänker alltid i de lägen då dessa panik meddelanden skickas iväg att det jag sagt nu kanske lät bättre än det som sas förut och nu kanske gör någon skillnad, ändrar på hans tankesätt, eller åtminstone får han att fundera.
sen finns ju hon i bilden också vilket omöjlggör allting annat. jag är så jävla korkad.