Ett steg fram, två steg bakåt.
Tre steg bakåt och fem steg bakåt.
Driver mest omkring, fokuserar inte, hör inte, ser inte det som förbi passerar.
Orken till att utvecklas är borta än en gång, ingen fantasi, inspiration eller spännande möten och adrenalinkickar. Kryper mig tillbaks för det har blivit för stort igen, ingen bryr sig, det spelar ingen roll, jag är bara en och en väldigt liten sådan.
Tankar om hur jag ska klara av skolan, livet i allmänhet och relationer till människor. Vilka inriktningar jag vill dra mina snören åt, vilken sorts människa jag är och vill/kan vara, vart jag ska ta vägen och allting därtill.
Tiden räcker snart knappt till.
Vem skulle uppskatta min ''kreativitet'' nog? När blir det av, någonsin, när ska det hända.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar