all of which makes me anxious

jag var ute för en sväng. lyssnade på gorillaz och tänkte först inte på något. sedan slog en hel del saker mig. skolan är jobbig för mig. skolan är tid som jag inte vill avvara. tid som rinner ut ur det korta liv vi får här som människor. jag har ingen aning om vad det är jag vill lägga min tid på. jag vet att jag vill uppleva saker, platser och människor. samtidigt som jag vill kunna känna mig trygg där jag är. känna att jag kan träffa en eller flera personer när jag vill och att jag faktiskt spelar roll. spelar roll menar jag då att jag har ett syfte att andas. att vara konstnär är nog en dröm inombords, men den känns alltmer ogreppbar jämt med att jag växer upp och inser hur duktiga alla andra konstnärer är. jag kan inte ens sätta fingret på vad som är min konst. hur ska man kunna göra intryck på andra, få andra att känna någonting när inte konstnären har grepp om sig själv?

jag vet i alla fall att skolan är ett måste, nu när jag inte har något bättre alternativ och jag nu gett mig in på det. det är några månader kvar och den hög jag skapat av rester får nuvarande uppgifter att kännas meningslösa. det känns som jag inte kan något. men på något sätt så måste jag ta mig igenom det här, för jag måste ha min gymnasie kompetens, det är för mitt eget bästa, för att säkra framtida val bättre och för min pappa. jag vill absolut inte göra honom besviken. han förstår mig på ett sätt andra inte gör. han vet så mycket och kan så mycket, jag hoppas jag lär mig det inre han har.

jag ska till psykologen imorgon igen, jag funderade först ut hur jag skulle agera, vad jag skulle behöva säga för att kunna få medicinen, för jag tror det är något jag behöver. som ett extra tillskott för att skjuta upp humöret och plusa på orken till skolan och det sociala. men nu tänker jg istället att jag ska vara helt ärlig och säga precis det som kommer på tankarna i just exakt den stunden frågorna kommer. för att se vart framtiden bär. på något sätt så måste det sluta lyckligt. jag vill inte ha det såhär. jag vill inte må som jag gör. jag vill kunna starta mitt liv.
nu vart jag helt sanslöst trött, bara av att tänka på detta. jag vill sätta upp mål och skapa förändringar, men det är jobbigt att tag i. jag vill kunna lova och säga att nu ska jag börja plugga ordentligt, nu ska jag börja sova och äta ordentligt, nu ska jag sluta röka. men det är bara jobbigt att ta tag i och inse. men något ska ske.